Tack sommar & hej höst

Så kommer den oavsett hur jag under parollen "våga vägra höst" försökt att hålla den undan. Lite ledsamt och vemodigt samtidigt som jag vet så väl att snart kommer jag tycka att livet i en ishall, tända ljus och filmkvällar eller bara kraschlanda i soffan är livet på en pinne . 

Som så mången gång återvänder jag till uttrycket "frågan är inte hur man har det - utan hur man tar det" 

Det ligger så mycket i det. Många gånger kan vi välja hur stor plats människor, situationer och sammanhang skall få ta. Det gäller att bereda plats för det som ger kraft, energi. Det som hjälper till att bära dagar som är mer krävande , 

Det andra, det som berövar och dränerar skall vi skicka så långt bort ifrån oss som det bara är möjligt. 

Yttre förutsättningar och sammanhang förändras . Det är bara att ta ut ny kurs och navigera vidare . 

Välkommen höst ! 

Vemod

En god vän har sagt "att hösten är ett tidigt vårtecken"..
Det handlar så klart om inställning. Vi känner så väl till det där med är glaset halvfullt eller halvtomt. Vi vill ju gärna se möjigheter i allt vi möter. Vem vill vara den som går och uppfattar tillvaron som halvtom ....

Från med i höst är alla gossarna skolbarn. De är "stora", självständiga och väldigt handlingskraftiga. Jag är oerhört stolt över dem! Jag är tacksam för att jag fått så underbara barn. Nu knatar de i väg ut i världen. För var dag som går så blir andra runt dem alltmer viktiga som förebilder. Relationen mellan mig och killarna förändras. Jag tror att de har en skaplig ryggsäck packad för sina resor.

Onsdagar har varit den dagisfria dagen i nästa 10 år. I dag är jag ledig efter helgarbete men det är ingen kille hemma. Jag är själv. Det känns annorlunda.
Jag kan inte påstå att jag njuter av det, men jag kanske kan lära mig.
Men picknick på vardagsrumsgolvet känns inte lika kul när man är själv.