Ibland kan det vara skönt att kunna hålla saker och för all del personer på lite behörigt avstånd. Det är omöjligt att engagerar sig i allt och alla. Skönt att kunna ställa sig brevid och vara åskådare.
Andra gånger är distanseringen mer av ofrivillig karaktär avståndet i sig eller att man inte har tillträde till.....
Ofrivillig distansering är allt annat en skön känsla, snarare frustrerande och grymt oskönt. Man vill inget hellre än att spela en av huvudrollerna.
Mötte i dag person som rest runt jorden och engagerat sig i olika hjälp insatser vid katastrofer av olika slag. Spännande att ta del av berättelsen och se engagemanget och den glöd alla möten gett. I varje äkta möte så lämnar man kvar en del av sig själv och får en del av någon annan. Den här berättelsen var inget undantag.
Niklas Bäckström anslöt till VM truppen och jag tyckte att det verkade som att kapten Alfredsson visade upp ett lite "kvickare & allertare" spel.
Nu har jag bytt arbetsrum för 7:e gången, men aldrig har jag haft ett sådant vackert rum.
Högst upp under himlen & med utsikt över torget men framförallt Klarälven .
Det finns två platser där jag känner mig som allra mest hel som människa. Den ena är på Chimborazos sluttningar och det andra är vid "mitt" hav.
Tänker att mitt nya arbetsrum kan komma att få en touch av båda de platserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar