Framgång föder framgång är ett talesätt. Viljan att vinna måste vara större än rädslan för att förlora är ett annat. En ung framgångsrik företagare menade att alla kunde bli lika framgångsrik som henne, bara man la manken till. Jag tror att det är en allmän uppfattning att en enskild individs framgångar bygger på den enskilda individens insatser. Visst krävs det en egen insats. Men vi talar sällan om betydelsen av de viktiga andra. Det finna alltid någon annan som gett förtroendet, skapat förutsättningar för ett ökat ansvarstagande etc. Det talas om det bland framgångsrika manliga chefer och ledare. Där man i nätverk lyfter fram och rekryterar varandra. Finns det någon kvinnlig motsvarighet? Jag har mött de som säger att det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor utifrån det här mönstret. Jag har även mött dem som menat att kvinnor har svårare att glädjas med en annan kvinnas framgångar och inte alls vill lyfta upp och fram andra kvinnor. Jag tror själv inte att det har med kön att göra utan om person.
Men jag har bestämt mig för att bli bättre på att se och lyfta de jag möter oavsett kön.
2 kommentarer:
Min lilla erfarenhet hittills av arbetslivet håller inte riktigt med dig. På de arbetsplatser jag befunnit mig. den ena en kvinnodominerad arbetsplats med en kvinnlig chef,hon sågades alltid av kvinnorna, de manliga kollegorna hade inga problem, på en arbetsplats som var mans dominerad hade vi först en manlig chef, han hade auktoritet men sågs som schysst, sen kom en kvinna männen sa inget men de andra kvinnorna tyckte hon var inkompetentet, hur kunde hon tro att hon kunde något speceillt med den där röda bilen hon hade, och den mannen hon levde med osv. En man blev ny chef på samma ställe. Han spelade pingis med oss på arbetstid. Men han var bra, de andra kvinnorna bedömde honom som noggran... fastän arbetsplatsen hamnade i blåsväder pga obetalda räkningar, lönen var ofta sen osv.
Likaså upplever jag kvinnor mer missunnsamma mot varandra. Tänker på Mona Sahlin och Maud Olofsson som båda stundtals fick kritik och då och då drogs deras klädsel in, medan jag sällan eller aldrig hört män kommentera andra mäns kostymer även om byxbenen varit förkorta, kavajen förstor... osv.
Ibland tror jag att vi kvinnor tyvärr mer ser varandra som hot.
Tänker på mansdominerat yrke så som polisen där det ofta anklagas för att man håller varandra om ryggen, medan många kvinnodominerade yrken tyvärr ofta hamnar bland de yrken där det är mest problem på arbetsplatserna.
Nåja... lite tankar.
Fint du fått det på bloggen :)
Men menar vi inte samma sak? Fast vi kanske uttrycker det olika. Spännande, det här får vi prata om IRL:-)
Skicka en kommentar