När det inte finns någon motpart som är villig att säga förlåt då måste jag själv ta ansvar för påfyllnaden. Jobbar intensivt med det, en del dagar mer framgångsrikt än andra.
De som valde kriget trodde nog att det fanns en vinst att hämta hem. Själv ser jag bara förlorare. Om man istället valt dialogen hade nog utfallet varit något helt annat. All argumentation utifrån sin egen offerroll faller platt till marken.... en massa spilld energi till ingen nytta. Kännskapen om att det finns mönster från tidigare ger mig ingen tröst utan bara ett vemod över att det får fortgå.
1 kommentar:
Som du skriver så finns det bara förlorare i ett krig. Min farfar sa alltid i krig ber båda sidor till Gud men Gud finns hos de som har förmågan att vilja visa kärlek. Livet är sannerligen ingen dans och även om valen är gjorda så gör de ont för med kriget kommer allt tvivlen över allt det fina som en gång fanns. Stor kram o du vet vart jag finns!
Skicka en kommentar