Under sombreron glimrade de mörka ögonen och även hans ögon var tårfylda.
Avskeden är svåra, men utan avsked inga möten....så de hör ju liksom till.
Unidos en la lucha - enade i kampen.Kampen för upprättelse, kampen för människovärde, kampen för ett liv......Det är stort. Jag är en del av ett sammanhang som är större än jag kan förstå.Det finns människor i en helt annan kontext som tänker på mig på samma sätt som jag bär mina ecuadorianska syskon i mitt hjärta.
Allt är inte alltid så som man tror att det skall vara.
Vem kan ana att detta är spår av indianer?
Å det bästa av allt är att de lärt mig att om man skall förstå en plats och/eller ett sammanhang fullt ut. Så måste man komma tillbaka och hämta tillbaka de (fot)spår man lämnat. Jag serframemot att de kommer igen!
2 kommentarer:
Så sant, de är våra bröder och systrar! Och tillbaka dit ska vi båda igen!
Kram
Jag vill hänga på! Både i kampen och till Ecuador! :D
Skicka en kommentar