torsdag 8 april 2010

Unidos en la lucha....

Ännu en gång omfamnades jag av mannen som kommit att bli som en broder för mig.
Under sombreron glimrade de mörka ögonen och även hans ögon var tårfylda.
Avskeden är svåra, men utan avsked inga möten....så de hör ju liksom till.
Unidos en la lucha - enade i kampen.Kampen för upprättelse, kampen för människovärde, kampen för ett liv......Det är stort. Jag är en del av ett sammanhang som är större än jag kan förstå.Det finns människor i en helt annan kontext som tänker på mig på samma sätt som jag bär mina ecuadorianska syskon i mitt hjärta.



Allt är inte alltid så som man tror att det skall vara.
Vem kan ana att detta är spår av indianer?
Å det bästa av allt är att de lärt mig att om man skall förstå en plats och/eller ett sammanhang fullt ut. Så måste man komma tillbaka och hämta tillbaka de (fot)spår man lämnat. Jag serframemot att de kommer igen!

2 kommentarer:

Diana sa...

Så sant, de är våra bröder och systrar! Och tillbaka dit ska vi båda igen!

Kram

Sara den rara sa...

Jag vill hänga på! Både i kampen och till Ecuador! :D