I min matsal står en gammal tramporgel. Jag har fått den av min mor. Hon köpte den i sin ungdom. Genom en brevskola försökte hon sig på att lära sig att spela på den. Hon drömde om ett liv som folkskolärare. Varför hon införskaffade sig den vet jag inte. Kanske hon liksom jag närt drömmen om att kunna spela? När jag var liten så skrev jag siffror på de vita tangenterna. Jag drömde att det var en "sån där" e - orgel som min kompis hade. Katarinas var vit och i plast. Den här är brun och i trä. I dag sitter mina barn vid den och tar ut noter. Min mor är helt olik mig som person men ändock inte. Men vid den första blicken så verkar det var oceaner...mor är tystlåten, försiktig och sansad. Samtidigt är det hon som lärt mig vikten av en utbildning, att våga säga och stå för det man tycker, att ta plats.....
En vän till mig brukar säga: "Det som ett samhälle ger till sina barn säger en del om vad det samhället vill vara" Det en mor säger till sina barn säger en del om vad den modern vill vara.......Vad säger vi i dag? Vad säger jag? Vad säger du?
Solen värmde så gott i går. Då var jag inne och tänkte att i morgon skall jag gå ut och njuta av det härliga vädret. I dag har det varit kallt, grått och t o m lite regnigt...
1 kommentar:
Ja du det där om att vara lik sin mamma, jag tror att vi alla är mer eller mindre lika våra föräldrar eller de vi växer upp hos även om vi inte själva kan se det.
Hoppas allt är gott med dig!
Massa kramar
Skicka en kommentar