För första gången på ca sju veckor var hela familjen hemma och skulla äta en gemensam lördags middag. Fixig och trixig som jag är så gjorde jag alla lyckliga genom att köpa hämtpizza. När jag skulle åka för att hämta pizzorna ropade fyra åringen: -Mamma vänta! En kram innan du går......och en puss....... Så det fick han så klart.
Då kom frågan: - Mamma, när kommer du tillbaka? Det blir inte länge va?
Det dåliga samvetet kom som ett brev på posten! I förra veckan berättade mellangrabbens fröken. Att sonen informerat fröken om att han hade en mamma som mest var ute & reste överallt!
Dåligt samvete är som bekant inte konstruktivt så i stället funderar jag på om det varit annorlunda om jag varit en man?
I måndags flög jag till Mallorca på en konferens. Mina förväntningar var nedskruvade. Flera orsaker låg bakom de låga förväntningarna men det harju varit rätt "påställt" ett tag och det har inte funnits något direkt utrymme för mig att förbereda mig på. Dessutom så drog jag på mig en schysst förkylning lagom till avresan.
Så en skön start fick jag! Duktigt snorig och hostande som om jag skulle lida av ngn allvarlig lungsjukdom gjorde jag entré. Några tidigare bekantingar fanns i gruppen men mest nytt folk! Min plan att bara "smälta in", för att på så vis kunna unna mig ett par extra timmar i solen gick i stöpet. Det var oundvikligt att inte märkas med en snörvlande näsa och "kolhosta".
Hade jag varit en nordamerikansk indian hade jag fått namnet: "Kvinnan som hostade sig igenom en konferens!"
Hur som helst så var det toppen! Eller hur! :) En upptäckarresa såväl till det yttre som det inre. Bland annat så fann jag till min förtvivlan i solsängen att det inte bara är mina köksfönster som inte bör vistas i direkt solljus! Fick en smärre chock när det uppenbarade sig att den blekfeta kroppen som stekte i solsängen tillhörde mig! När hände detta?
Anlände till Arlanda för sent för att det skulle finnas ngt anslutningsflyg till Karlstad. Så det blev en natt på ett hotell vid centralen. Från att ha umgåtts intensivt med en massa männsikor under en längre tid fann jag mig själv aldeles ensam på ett hotellrum. Jag var satt i karrantän! Märklig känsla! Gick ner till hotellbaren och satte mig för att dricka en corona! Att sitta ensam i en hotellbar vid midnatt en fredag kväll var också ett märkligt projekt! Så jag svepte ölen och återvände till min cell:)
Hur var det då med rubriken på dagens blogg? Enkelt! Då det inte finns någon bullbakande trebarnsmamma vid tangentbordet så finns det således inga bekännelser heller:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar