Det är en evighet sedan jag själv tog studenten men ibland känns det som om att det var i går. Allt mer så inser jag att tid är ett relativt begrepp. Det är så lätt att förstå saker och ting när man sitter där med facit i hand. Men livet erbjuder ju inget facit eller någon instruktionsbok.
Min lilla mamma påminde mig häromdagen om hur beslutsam jag alltid varit. När jag var lite och hon eller pappa frågade om jag ville ha hjälp så svarade jag oftast: Kan själv!
Många gånger så har det varit en styrka hos mig att jag har modet att fatta beslut och att stå kvar i dem. Men "när livet kommer emellan" ,som jag så ofta uttrycker det, så räcker det inte med att fatta beslut och stå kvar. Spaltmeter skrivs det om att följa sitt hjärta; att lyssna innåt. Hur svårt som allra helst och hur vet man vem som ropar?
Många gånger sker förändringar som vi inte alls kalkylerat med. I August Strindbergs roman Hemsöborna beskrivs Carlssons entre med "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen" Dramatiskt och kraftfullt. Ibland kommer den smygande så att man överhuvudtaget inte kan redogöra för hur det gick till.
Funderar vidare kring huruvida det går att leva sitt liv på förnuftmässiga grunder som leder till beslut. Allting har ett pris frågan är hur mycket man är beredd att låta något kosta. Kanske inte i kronor och ören, men i känslor och engagemang. Någon ropar: Släpp och se dig inte om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar