Rättvisa ska skippas till varje pris &/eller Ur led är tiden

De svarta rubrikerna trummar på i dagspressen. Jag känner mig som Annika Bengtsson, nyhetsflödet är massivt och ibland informeras jag om mer än jag vill veta.....

När barn far illa grips jag av engagemang. När barn dödas blir jag förbannad. Men det skrämmer mig att det inte finns någon nåd......Att försvarsadvokaten till den sk lastbilschauffören hotas. Jag läser uttalande från olika personer som känner sig besviken & äcklad över att den de trodde sig känna visade sig vara ngn annan. Jag kan förstå den besvikelsen. Men den tar för stora proportioner.....
Smärtan är rimligtvis i första hand de närstående; en mamma i den lilla byn, en pappa som förlorat sina två små barn och deras mor som är svårt skadad .....

Vi ropar efter rättvisa men vill bruka samma metoder som vi just tagit avstånd. Våld föder våld heter det som bekant. Var rädda om varandra. Ge den där spontana komplimangen till din kollega. Le mot en främling. Vi måste hjälpas åt att sprida kärlek. Det bor en Tomas di Leva i oss alla!!

När jag var i Rom delade jag ut bröd till en uteliggare. Detta efter en rätt het debatt om ansvarsfrågan. Där jag menar att ansvaret för människan i ett samhälle ligger inte hos samhället utan hos var och en som lever där. Samhället är ingen egen storhet i sig utan var och en som lever där kan tillsammans bli en storhet e t c. Jag blev anklagad för att vara kommunist och naiv. Det var inte menat som en komplimang. Men om jag kan göra ngt för en endaste person på min väg så är jag gärna både kommunist och naiv. Har du lust att va´me?