Brynäs hälsar Robin Rahm välkommen som spelare i föreningen. Han ska vakta buren efter två års avstängning pga doping.
På twitter har det varit otroligt många arga och upprörda tweets: Hur kan man låta en som dopat sig få spela igen? Han borde aldrig få gå ut på isen igen! Man jämför hans brott med en massmördares. Både aktiva spelare i andra föreningar och supporters deltar i hoben.
Jag är glad att Brynäs vågar och tycker att Sundlöf gör rätt. Man måste kunna ge en chans, om han trots två års avstängning är kvalificerad till att axla rollen hos regerande svenska mästarna så varmt välkommen! Detta betyder inte att man på något sätt säger att det är ok att dopa sig! Han har sonats sitt brott och är i fri. Varför skall vi fortsätta att döma honom?
Etiska ställningstaganden är så enkla i teorin men desto svårare i praktiken. Hur många gångar har jag inte fått ompröva mina egna ställningstaganden.
Vi behöver alla hitta vår egen etiska kompass. Jag tänker för min egen del att det måste handla om att göra gott mot mig själv, mot de närmaste (vilka det är skiftar från sammanhang ex familj, vänner, arbetskamrater ) men oxå för världen i stort.
Det ger en vägledning men när den etiska kompassen brukas så är det inte heller självklart. Något som är gott för mig kanske överhuvudtaget inte är gott för de närmaste eller världen. Men då vet jag åtminstone från vad jag tar avsteg ifrån.
Att förlåta och att försonas med det som är och för hur det blivit.
Det kanske inte alltid så lätt att förlåta men jag tror det är livsnödvändigt att försonas. Både för mig som individ, för gruppen och för världen.
2 kommentarer:
Detta med en andra chans är för mig klurigt, rent förnuftmässigt är jag med på att ge människor en andra chans. Samtidigt tänker jag på hur svårt det är med svek. Och i detta fall just på Os i Salt lake city. Där myhlegg hade tagit doping, och per elofsson som kämpade för att vinna till gick så hårt att han brände ut sig och efter det blev han sig inte lik igen. Den som fuskar har ju även hetsat sin konkurrent. Jag tror försoningen ligger i accepterande men förlåtelse tror jag inte alltid är möjlig. Vi har alla olika bagage med oss. Därför kan vi förlåta en del medan andra bara kan acceptera.
Men om vi har ett juridiskt system och regelverk som säger att någon är fri efter att han/hon avtjänat sitt straff. Så kan man inte fortsätta att agera som en bödel och kräva ytterligare straff utan att ytterligare brott begåtts. Det är det jag vill komma åt.
På ett personligt plan delar jag din uppfattning om svårigheten i att förlåta tex svek men vikten av att försonas med det som hänt för att inte själv hamna i bitterhetens djupa dike.
Kram
Skicka en kommentar