söndag 3 juni 2012

Trohet

Mor är här & när jag går till jobbet har jag slagit på tv'n med morgonprogram och "efter tio"som sällskap åt henne.
Häromdagen var det en intervju med Lill Lindfors, en kvinna som man kan beundra på många sätt.
Jag såg bara lite flyktigt men då hon nyligen blivit mormor så frågade den som intervjuade vad Lill ville skicka med sitt barnbarn i livet.
Det första hon sa var: att hon skall vara trogen sig själv. Att lyssna inåt och försöka göra det hon innerst inne vill. Den som gjorde intervjun frågade Lill om hon varit trogen sig själv och hon svarade snabbt nej.

Hon sa oxå att man kan alltid fatta nya beslut.

Kan inte släppa funderingen på hur min trohet till mig själv skulle kunna ta sig uttryck.

En annan person sa en gång att när han dör vill han kunna se tillbaka på sitt liv och inte behöva ångra något som han inte gjort.

Det är oxå en fundering som lever kvar i mig.

Vilka beslut skulle jag vilja fatta? Vilka vägar vill jag gå? Så att när jag en dag levt färdigt kan känna att jag varit trogen mig själv och inte behöver ångra något jag inte haft mod till att göra.

1 kommentar:

Anonym sa...

Min farfar sa att ånger är inget att ha för val och beslut fattas här och nu vad de sen får för konskvenser vet vi aldrig det enda vi kan göra är att göra det som verkar bäst så kan man vila i det när väl facit har kommit i handen. En annan har sagt att ånger ät svårt om så än man ångrar en enda sak så ångrat man allt som skett från den stund man ångrar, även det tänkvärt.
Att vara trogen sina drömmar låter så rätt, men svårare att leva efter för mat på bordet, tak över huvudet och så har man familj kräver det sina behov men det viktigaste är nog att man till slut kan se tillbaka på ett liv som man kan vara stolt över, stolt över att de val man gjort då i stunden varit rätt även om facit sen blev annorlunda så är det ju alltid lättare att vara efterklok balansgången är svår.

Kram Diana