Tåget rullar vidare, perrongerna och hållplatserna avlöser varandra.
Betraktar de som åker i samma vagn.
Funderar över vart de är på väg. En del är mer tydliga än andra. Tjejgänget med skumpa firar en av tjejernas födelsedag. De har vansinnigt kul. Jag gläds med dem.
Avsked och möten avlöser varandra på perrongerna som vi passerar. Glädje, kärlek, kyssar och smek. Men även smärta och vemod. Alla känslor är delar av livet. Livet är till för att levas här & nu.
En kollega hinner upp mig vid tågbytet. Vi växlar några ord, önskar varandra trevlig helg.
Jag byter tåg, destinationen är känd. Jag har ett program med hålltider. Jag låter tankarna funderar vidare kring resor och uppbrott. Om våra rädslor som gör att vi inte vågar ta steget i förändring. Jag möter det hos andra och jag möter det hos mig själv.
Frågan jag bör ställa mig är om jag reser till något eller om jag reser från något. Hur ser din resa ut? Till eller från?
1 kommentar:
Jag är alltid påväg, till något och från något. Om jag inte är det så kvävs jag. Det är min inre rastlöshet. Friheten av att vara på väg. Ibland är det vemodigt för man lämnar någon eller något, mer eller mindre frivilligt, andra gånger så är det med lättade steg påväg mot drömmen, påväg mot ett kärt återseende.
Men visst ibland kan jag tänka att det vore skönt att inte alltid vilja vidare, inte alltid vara på väg.
Kram
Skicka en kommentar