Hej pappa!

"Stilla, som en sommarvind, kom så döden som en befriare.
Smekte din kind och kysste din panna.
När livet och döden fattade varandras händer,
fylldes rummet av helighet. Närvaron var märkbar.
Din andning gjorde längre och längre uppehåll.
Sedan blev det bara stilla.
Friden infann sig och allt blev på något sätt vackert."


Det har gått fyra år sedan jag skrev dem raderna....jag satt där vid min pappas sida. Resan upp i bilen var ovanligt lång. Oron att inte hinna upp i tid.......

Men du väntade på mig. Tack!
I dag brinner ett särskilt ljus för dig. Stor kram