På återseende min moster energispelaren

I går fick ta avsked av en kvinna som i sin kraftsdagar var ett enormt energipaket. När andra städade så möblerade hon om eller tapetserade. Hon har rest över hela världen och arbetat på amerikabåtarna. Vid 72 års ålder så gick hon sin sista universitetskurs. Min moster bakade lussekatter som hon kallade för bebisar med mig och som gett mig presenter.

Att nå en sådan aktningsvärd ålder som 95 år innebar för min moster att hon var den sista kvar. Familjen och vännerna hade hon sedan länge fått följa till det sista avskedet. Begravningsgudstjänsten var högtidlig men bar ett stråk av vemod över sig.

Kan du höra honom komma-ej i buller och gny,
ej i tordönets sprakande dunder-
Nej, han vandrar i sin örtagård som himmelens sky
i morgonens solstänkta lunder-

Kan du höra honom komma, att han kommer som en psalm
-så djup och så drömmande stilla
han vandrar dej till mötes i dagarnas kvalm
och han vill dej inte alls något illa.

Ty han talar inte latin- som den grå teologin,
vilken halkat på sin egen halhets halka-
Men han talar som en ton ur en mjuk violin
och han talar såsom aftonens svalka.

( Kan du höra honom komma, Nils Ferlin)

God natt moster!