Lunchade med en god vän häromdagen och vi kom att prata om att olika tider i livet tycks kräva att olika behov blir tillgodosedda. Att det som är sant och viktigt i en del av livet behöver inte alltid vara det. Kierkegaard säger att livet måste levas framlänges men förstås baklänges. Det var där vi hamnade. Kanske vi båda befinner oss i en "mitt i livet" kris fast vi inte ser det nu.
Vår fundering handlade iallafall om att vi människor har ett antal behovuppsättningar som behöver på ett eller annat tillgodoses: trygghet, kärlek, närhet, känsla av sammanhang, meningsfullhet..... men under en tid av livet kanske tryggheten är särskilt viktigt och behöver överdoseras, då gör vi det till förmån att något annat får stå åt sidan. Tillsist trängs ett behov undan för att det inte fått någon uppmärksamhet.
Men det som göms i snö kommer fram i tö.....
Längtan väcks till liv och ett eftersatt behov kräver näring. Om du någon gång satt ett frö så vet du att om något skall växa och få liv: så är såväl jordmånen, näringstillskott, vatten och värme en grundförutsättning.
Som vanligt så har jag inga svar bara en massa frågor och kanske är det så som
Oskar Lindros sjunger i Från Och Med Du: Att somliga ljus brinner aldrig ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar