Gjorde en tillämpningsuppgift med några kollegor härom veckan. Den handlande om att vi skulle identifiera en norm, en rit och en berättelse för vår arbetsplats. Däreter samtalade vi kring hur den uppkommit, vad vi bidrar med till den e t c . När vi talade om berättelsen så kom samtalet att handla om vad svårt det är att stoppa en berättelse. Oavsett om det finns grund eller ej för den så skenar den bara i väg och lever på sitt sätt sitt eget liv.
Just nu så har det startats en kampanj som handlar om att våga fråga; Varför säger du så? Att ställa den där frågan när man möts av en berättelse, historia eller rykte. Varför säger du så? Öppen och nyfiket inte för att stänga utan för att ge möjlighet till eftertanke.
Jag vet att många hör berätelser och väljer att vara tysta även om de inte instämmer med det som sägs. Men tystnaden uppfattas av den som berättar storyn att hon fått bifall och bekräftelse. Egon byggs upp på falska bekräftelser.
Så istället för att läka sår så är man man med och bidrar till att infektionen blir en varböld.
Min övertygelse är att varje människa kan göra skillnad om hon eller han vill. Det handlar om att "gräva där man står" och genom att ställa en enkel fråga så kan man få människor att stanna upp och kanske t o m bryta ett mönster.
Våga fråga: Varför säger du så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar