Möten med människor som alla bär sin egen kamp, om svek och krossade drömmar.
Om att hitta lusten till livet om att våga stanna kvar i smärtan.
Det finns inga genvägar. Försöker stötta, ibland saknar jag orden. Men vet oxå att tystnaden själv är ett fullgott språk.
Strävar efter att förlåta både mig själv och andra. Jag vet att vardagens guldkorn finns där bara jag är öppen för att möta dem. Att hitta det som bär när musiken varken spelas i dur eller moll. Ni vet alla de dagar som bär nyanser av grått.
Genom ett leende, en blick eller ett handtag kan jag göra något gott för den jag möter. Vi är varandras arbetsmiljö: i familjen, på arbetsplatsen och i den sociala gemenskapen.
Det är roligare att säga JA & det lämnar dessutom en skön känsla efter sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar