Det slår mig att vi alla tror att vi är så ensamma om just vår problematik.
När det snarare är så att vi alla bär på en smärta snarlik vår grannes.
Tänk om vi vågade visa vår sårbarhet, vår nakenhet, vår litenhet..
För i det lilla finns det stora.
Om vi bara vågade möta varandras blickar, om vi bara vågade förlåta, om vi bara vågade låta oss bli förlåtna.
Imorgon är en annan dag, men det betyder inte att vi kan kasta bort den dagen vi har framför oss.
Var rädd om dig! Var rädd om varandra!
2 kommentarer:
Kanske är domen av oss själva det som många gånger sätter gränsen för att förlåta. Men visst är det så att vi skulle behöva våga mötas mer.
Kanske är domen av oss själva det som många gånger sätter gränsen för att förlåta. Men visst är det så att vi skulle behöva våga mötas mer.
Skicka en kommentar