fredag 26 februari 2010

Katastrof

är ett ord som i princip alltid används just nu när man talar om att det är snö och vinter. Snö och vinter är ju två begrepp som hör i hop.
Jag läste någonstans att den kaliber av vinter som vi har i år får man gå så långt som till 1988 för att hitta.

Våra olika medier beskriver detta fenomen som kallas vinter på olika sätt. Nästan alla har med ordet katastrof. Man talar om hur många som blivit drabbad.

Det känns som lite väl stora ord när vi samtidigt har människor som lever i svår nöd efter jordbävningen på Haiti,översvämningar på Madeira och beskjutningar i Afganistan. Och varje dag dör människor i malaria för att inte tala om hur många som drabbas av HIV .....

Det är klart är det blir besvärligt när trafiken inte fungerar, att bilar inte kan köra och att bussar inte kommer fram enligt tidtabellen.

Men om vi skall tala om de som är drabbad av den vinter som vi har sett hittils i Sverige 2009/2010 så är de alla de hemlösa. Människor som tvingas söka en pappkartong, ett garage, en trappuppgång eller något som kan ge en visst skydd för kylan. Chefen för stadsmissionen i Stockholm intervjuades häromdagen av Micke Leijnegaard i Gomorron. Hon berättade att vi hade en stor mängd människor som kom från andra länder för att söka hjälp. De var här illegalt. För dem fanns ingen hjälp att få.

Våra hemlösa är drabbade och för de är det en katastrof men knappast för mig.

Inga kommentarer: