Jag mötte surtant på cykel

Jag har jobbat helg. En utbildning, som utifrån ett resonemang om

jag:et - du:et - vi:et och förhållandet dem i mellan. Om nätet som bildas i relationer, om de osynliga mönster som skapar kulturer och sammanhang... minimalt med teoribildning i stället verktyg för kreativt skapande.
En helg som ger en vila i en tid som många gånger är i upptempo.

Gatan utanför min arbetsplats är en gågata.
Dock har vi tillstånd att ställa bilar där i samband med i - och urlastning. Just nu är gatan inte helt fri från snö. Dock är det sällan mycket folk i farten där en söndag kväll runt kl 18.
Inte i kväll heller.

Jag kör in.
Ser en kvinna på cykel.
Jag parkerar.
Ser att hon närmar sig bilen.
Hinner tänka att det är bäst att jag är snabb ut och förklara att jag får stå parkerad här med bilen, för i - och urlastning.
Öppnar dörren, kliver ur och genast sätter damen igång att skälla.
Sedan cyklade hon vidare. Jag blev överrumplad, ber om ursäkt och fortsätter :
-Hade jag vetat att din dag varit så jobbig så skulle jag naturligtvis inte gjort så här.

Fortfarande är jag förvånad över mitt svar. Den här helgen har sannerligen gjort intryck!