lördag 20 februari 2010

Hängivenheten till längdskidor


har jag fått genom modersmjölken. Mor o far har alltid suttit bänkade framför tv´n, oavsett tid på dygnet.
Kanske är det därför som jag gråter i kapp med Per Elofsson.
Det är stort, vackert och oerhört imponerande!
Vilken laginsats! Södergren, Hellner och Olsson.
Hemskt mycket tack!

2 kommentarer:

Diana sa...

Ett prakt exempel i hur individualitet kan kombineras med lag och team känsla! Underbart! Vem fällde inte en tår igår...

Kram

Lottis sa...

Visst var det HÄFTIGT att se...otroligt!!


kram kram