Funderar över det här med gränsdragningar,
På vilka sätt man kan markera att ett beteende inte är okey.
Jag kan inte rycka på axlarna eller likt strutsen köra huvudet i sanden.
Genom att låta bli tar man också ställning.
Allt i samhället accelerar; antalet anmälda våldtäkter, misshandel.
- På vems axlar står dessa våldskvinnor och män?
I det sammanhang jag befinner mig vill jag ta ställning och visa på att man kan göra skillnad. Vi har ett kollektivtansvar och en kollektivskuld till det som sker.
Nu räcker det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar