måndag 16 november 2009

Spretigt

Jag ägnar en stor del av mitt arbete med att motivera, uppmuntra och inspirera människor att våga ta för sig, att ta plats, att visa att man har en kompetens och att vara stolt över den man är och vad man åstadkommit.
Ändå är det så svårt att när jag skall framhålla mig själv så är jag så rädd för att verka märkvärdig......så svenskt....du skall inte tro att du är något....
Men det är ju just det vi är. Det är ju just det jag är.

Funderar över mediadrevet kring Tomas Bodström som tydligen vill åka över atlanten med familjen. I den röda kvällstidningen går man rätt hårt åt......är det så allvarligt att han kommer att vara ledig under 6 månader....eller handlar det om avund...jag vet inte....

Men ett ledarskap som bygger på 100 timmars arbetstid i veckan....det tror inte jag på...Jag vill tro att man kan utöva ett ledarskap/chefsskap på "hög nivå" även om man har familj. Som förälder tränas man ju ständigt i coacing/ledarskap/mentorskap/konflikthantering e t c Förmågor som torde vara rätt så högt skattade......

4 kommentarer:

Anonym sa...

kloka ord min vän...
Men det e inte alltid lätt att leva som man lär...
Men klart man ska stå på sig å tro på sig själv... jag e lite i ett sånt läge nu å bråkar för min rätt...kan läsas på min blogg..*L*...
http://bempabula.blogspot.com/
har ju börjat kludda här jag åxå så smått...*L*
sen e de klart de e mycket avundsjuka i vårt långa land...har man såna jobb som kräver så mycket tid och kraft ska man väl få kunna ta ledigt en längre tid ibland...och få umgås med familjen på heltid ett tag, för det blir ju lätt att dom försumas lite av dom arbetstider ett sånt jobb har...

Ha dä gött nu min vän å hälsa fam.
Kramen Damen...Bempa

Petra sa...

Det satt mitt i prick det. Det är så svenskt att inte visa framfötterna för mycket, då är man genast för självgod.

Man ska kunna säga till sig själv att man är grym och klarar mycket. Kramar!

Unknown sa...

Jag håller med dig.

Diana sa...

Så är det i lagomt landet här ska vi vara lagoma och inte framhålla oss själv. Men som du skriver vi är alla unika och då borde vi ju framhålla det, visserligen lättare sagt än gjort men du förstår vad jag menar.
Och om Bodström så förstår jag inte bråket,men det är väl för att han erkänner att han prioriterar sin familj och sina barn så sticker det i ögonen. Då ska han behöva ge upp sin karriär eller sin valbarhet för att han prioriterar sin familj...för det är inte fint nog i politikbranschen där ska man ju ha barnflickor till allt.

Hoppas din träningsvärk ger med sig men du vet skam den som ger sig! Jag tror på dig!

Kram