Det gör ont när knoppar brista....

Maj 2008 var en tung månad för vår familj. Min far insjuknade snabbt och innan månadens utgång så dog han. Det mesta blev otroligt rörigt för oss alla. Vi hade hoppats på att denna vår få njuta av grönskan och skönheten som den svenska våren bär. Men återigen så är det mörka moln som skymmer vår sikt.
Vår älskade lilla Lucy kom inte hem i lördags. Hon är en duktig jägare och tuff för sin litenhet. Men för var dag som går så känns det allt tyngre.
Varje morgon när vi vaknar hoppas vi att hon skall sitta där på trappan....varje gång vi tittar ut genom fönstren så letar våra ögon.....kanske, kanske....skall hon komma skuttande.....
Den äldste grabbens kompis. Katten som tagit emot hans funderingar över livet....som suttit med och tittat på slutspel.....
Jag smeker hans kind och han är så förtvivlad. Jag har inga ord som kan trösta. Tårarna rinner ner för hans kind och han är så utom sig....
Var du på vårmarknaden på Alsters herrgård den 2 maj? Såg du vår prinsessa?