Möten

Omfamningen var stor, varm och kärleksfull,
nästintill krampaktig omfamning från ett litet ängligt barn....

Hon log och skrattade och sa att allt var bättre nu,
men jag såg mönstren tårarna gjort i det pudrade ansiktet
och den långärmade koftan lyckades inte dölja ärren....

Han ville så gärna att allt skulle bli som förr
men samtidigt visste han såväl att det inte fanns någon möjlighet att spola tillbaka.

Rädslan och förundran för att möta det nya.
Drar ner luvan så långt det bara går i hopp om att ingen skulle se hans sårbara jag.

Det stavas P-R-E-S-T-A-T-I-O-N
och kan ge vem som helst ångest.
Balansen är hårfin....
du vill ha förtroendet och samtidigt räcker det med att du ÄR.
Du behöver inte bevisa något.

"Grabbarna grus" - alltid ett leende och alltid tre.
Aldrig ensam, starka individer var och en men med ett offantligt behov av varandra.

Alla vanliga, ovanliga, unika och annorlunda.
Modiga nog att våga möta sig själva i ensamhet och tillsammans med andra.