Isen ligger som ett lock över min havsvik.
Men under anar jag havets kraft.
Det ger mig mod.
Snön ligger som ett täcke över mina stigar.
Stigar som jag gått på som barn.
Stigar som nu mina barn får fortsätta att trampa.
Här är hemma.
Här är friden.
Här kan jag andas ut.
En oas där inga världspolititiska utspel sköljer över.
En plats där det är ointressant om vem som är i hop med vem i Let´s Dance.
Här finns inga frågor om monarkins vara eller icke vara.
Här är min heliga plats.
Här möts jag av min barndom, min nutid och min framtid.
Minnena av svek och nya löften blandas med minnen av skratt och glädje.
Minnena av rädslor att en dag skall allt var borta blandas med vetskapen.
Vetskapen att här står vi nu med vår egen nyckel.
Här är vår heliga plats.
Som rymmer var och en av oss och var och ens egna längtan och smärta.
2 kommentarer:
fint... jättefint skrivet.
Vackra ord! Man blir verkligen tagen av dem.
Kram Diana
Skicka en kommentar