Träffade Färjestads supporten vid kaffemaskinen. Frågade honom om det kändes snopet att den finske frälsaren valt att skriva på för konkurrenten. Trots att det lila lagets sportchef erbjudit klubbens högsta kontrakt så nobbade killen med bössan det.
Någon annan hade mer pengar.Så är det i dag. Min kollega var inte besviken och han misströstade inte heller. - Jag är snarare stolt över att man vågat sätta ner foten och säga hit går vi men inte längre.
Själv arbetar jag i en organisation som bärs och leds av idella krafter. Unga människor som satsar såväl tid och engagemang. Det kan bli någon lunch, en schysst profil produkt eller en biobiljetter. Men där finns något annat. En gemenskap och ett sammanhang. JAG ÄR STOLT över att få vara med!
Förövrigt så är jag nöjd med min fransyska. Hon känns fortfarande som en hyrbil. Lite för bra för att vara sann. Men fröken har en akilleshäl. Sätesvärmaren. Den är för klen. Jag älskar att köra i väg på morgonen och känna värmen i sätet. Varmt! Gött! Men trots en rejäl morgonrunda men stopp på skola och dagis innan jag parkerar vid jobbet. SÅ blir det inte så där skönt som i min ecalyptusfärgade 945:a.
Maken däremot har annat skinn på sin skinka, För han brände sig när jag testade full effekt på hans säte innan han klev in:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar