Någonstans har jag väl anat. Jag har inte känt mig så säker. Det har legat i luften och nu har det hänt. JAG ÄR DUMPAD!
Min älskade Elias spöade skiten av mig på Memory.
Jag som varit spelmästaren, den okrönta drottningen är nu ett EX.
Jag sa till honom; - Min lilla apunge det här var inte roligt!
Han log och svarade: Nä nu står du med trosorna nere och alla kan se din trötta rumpa!
Man behöver inga fiender med sådan son.
Jag avslutar med sent 80-tal/tidigt 90-tal, Min "vän" Jack Killian;
God night friends whereever you are!
6 kommentarer:
Ett nederlag är alltid tungt, särskilt om det är från ens barn, kan jag tänka mig...
Han måste ha syftat på någon annans rumpa...din är väl inte trött..??
Haha barn är så himla goa... kram Petra
Haha inte lätt du att bli slagen av sonen. Illa! Kram Diana
*ler*...ja, det är ju alltid spännande med barn...från barn och fyllegubbar får man höra sanningen, säger dom...
Lena. Jag får också spö av min son i memory... gång på gång. Han har inte uttalat sig om någon rumpa eller annan kroppsdel... det är mest ett mycket rått och lite för engagerat skratt... ;)
Skicka en kommentar