söndag 18 maj 2008

Var skall jag sova i natt eller var fan är min säng?

En av de bästa investeringarna vi gjort här hemma, är barnens sängar.
De tre gossarna har rejäla bäddmadrasser den yngsta har en 90 bredd, de två äldre gossarna har 105 cm och 120 cm. Alla tre sängarna är i full längd.
Frånvaron av modern i hemmet har gjort att grabbarna nu vill att mamma skall sova hos dem. Så jag turas om och låter barnen tanka närhet. Stunden är här och nu och om morgondagen vet vi inget. Bearbetningen sker på olika sätt, roll-lekar; gärna lasersvärd och Darth Vader. Någon lider brist på pussar och ber om det. Någon annan vill bara sitta i knä och somnar där. Men även många frågor såsom; - Smittas det? När är du så gammal? När är han och hon så gammal? Måste jag dö? Man kan inte skydda barnen från det svåra här i livet så vi leker med och försöker att besvara de frågor de ställer. Inte mer och inte mindre.

Hur hittar jag min frid? Genom familj och kära vänner dessutom så har skrivandet i alla tider varit centralt. Att formulera hjälper mig att se mönster för att kunna förstå och dra slutsatser. Min Ipod som ständigt är min följeslagare blir ännu mer viktig. Jag lyssnar på musik som följt mig genom olika skeenden i mitt liv, genom Def Leppard, Metallica, Ulf Lundell, Sting och Peter Le Marc kan jag bearbeta.

Fredrik har ju alltid sysslat med musik, som gitarrist, låtskrivare och sångare. Han skriver texter för egen del men framförallt till ett band. Jag har lagt ut en länk (här intill) för er som vill ta del av en del av hans alster från senare delen av 90 talet. Gissa vilken låt han skrev när vi hade träffats?

Ni tror kanske att det ni hörde ”What have i done to deserve this” redan på 80-talet. Men Nej; den skrev Fredrik till mig på vår bröllopsdag. (för känsliga läsare kan jag meddela att det senare var ironi:) )

I går skulle jag ha skrivit min tenta i spanska kvalifikationskurs; det blev inte så.
Hoppas att göra det i samband med omtenta tillfället i augusti.
Hasta luego, amigos!

1 kommentar:

Anonym sa...

Kram på dej Lena!

just det du gör.. finns där.. på deras nivå, tror jag är det bästa som finns. Frågorna kommer lättare då märkte vi när lillasystern var sjuk.. så jag tror du är på helt rätt spår..

sen gör inte DET allt lättare i ett trollslag.. även om jag önskar jag kunde vifta lite med ett och göra allt rosenrött..

STOR KRAM Monica