Min heliga plats

Så står jag där på min heliga plats. Där havet bryter mot stenarna upphör tid och rum. Jag finner friden och känner kraften som gör att jag orkar. Bryter tankarna mot varandra ser hur havet tränger sig allt högre upp på stranden. Blommorna knoppas, jag krattar gräsmattan och tänker är detta den sista gången. Jag vill inte att det skall vara så men framtiden ligger inte i mina händer. Läkarens besked, min fars önskan, min mors rädslor......... allt blandas till en gemensam smet. Det är tänkt att jag skall grädda kakan. Men jag vet inte vilket temperatur det skall vara och ej hur länge den skall vara inne. Jag vill inget hellre än att den smaka gott för alla. Jag ser i min brors ögon att jag är inte ensam. Det är skönt!