Det finns något rofyllt över en tvättlina.

Det finns något rofyllt över en tvättlina. Helst skall det vara en lång lina mellan två träd, på linan hänger den vita tvätten med hjälp av klädnypor i trä.
En god vän hade en gång ett litet torp. Jag fick följa med dit för att beskåda hans ägor. Mina ögon blev tårfyllda då jag såg den slitna träbänken, den gamla pumpen och tvättlinan mellan träden. Platsen påminde om tider som flytt….jag tyckte det var så vackert!

Själv har jag en vanlig tvättvinda. Min vän esteten skulle aldrig sätta en tvättvinda i sin trädgård. En tvättvinda är helt enkelt för ful.
Jag tycker att den är praktisk och fyller sin funktion. Men visst….hon har en poäng.

I dag har jag lyckats med den ädla konsten att bara vara. Jag satt där i min stol och lät vinden smeka mina trötta kinder och solens värme gjorde mig gott. Jag såg rabatterna eller jag såg där rabatterna brukar vara. Jag visste inte att det fanns så många sorters olika ogräs! Tur att jag inte rensat dem, för annars hade jag aldrig gjort den upptäckten…. Rabarbern och gräslöken trotsade ogräset, det här är vår plats!
- Vi flytt int´ tror jag att de sa.

Roller ges, tas och fås. Sammanhang och förväntningar från såväl sig själv och andra, samspelar. Ofta är jag typiskt duktig, fixaren. Andra gånger är jag för ung !? Här hemma står jag för dårskapen. Bröderna Olsson är den kreative, den klurige, den leende….Fredrik är den som står för klokskapen.
I morgon är det premiär för Indiana Jones & kristalldödskallens rike. Undrar hur många gånger Harrison Ford fått frågan: - Är du inte för gammal för det där? Kanske dags att växa upp!?

Min vän fröken Schlager erkände i dag att hon inte följt schlagercirkusen de sista dagarna. Det var så befriande för jag har tröttnat på det redan nu........ och ännu är det långt till lördag.