Jag känner mig så lycklig! Det är så härligt med riktigt goda vänner. Sådana jag kan ringa när det känns ensamt, hälsa på utan att boka tid. Vänner som man tar vid där man sist slutade även om det var ett tag sedan man sågs. En vän som bara ser jätteglad ut över att träffa mig fast att jag kommer från veckohandlingen med matkassar från Konsum och rufsig i håret.
Som frågar; - Ska jag sätta på panna!
Innan jag ens hunnit tagit klivet över tröskeln................ Det är gott!
När det gäller coachning, mentorskap e t c sägs det att äldre män är bättre att lyfta fram yngre manliga kollegor. Äldre kvinnor tenderar att se sina yngre systrar som en konkurrenter , i och med det så väljer man inte att stötta sina yngre kollegor.
Är det så?
I en familj är det ju i regel kvinnorna som ansvarar för familjens social relationer. Som bokar in middag e t c med andra familjer. Som månar om det sociala nätverket. Varför tar inte vi kvinnor med den erfarenheten ut i arbetslivet?
"En går inte mätt té middag" sa Perra Johnsson Då handlade det om guldmedaljer och slutspel.
I Hudiksvall så sa vi: "Det spelar ingen roll vart man skaffar aptiten så länge man äter hemma". Fast då handlade det inte direkt om slutspel....i hockey.....
Kramar från en som alldeles bestämt kände våren i luften på väg hem från jobbet!
1 kommentar:
Ja du, Vad vore livet utan vänner som finns där för en och som faktiskt sätter på en panna när man kikar förbi...
Mitt älskade SSK ja de missade ju slutspelet tyvärr så nu får jag väl hålla mina tummar för FBK.
Kram
Skicka en kommentar