"Stilla, som en sommarvind, kom så döden som en befriare.
Smekte din kind och
kysste din panna.
När livet och döden fattade varandras händer,
fylldes
rummet av helighet. Närvaron var märkbar.
Din andning gjorde längre och
längre uppehåll.
Sedan blev det bara stilla.
Friden infann sig och allt
blev på något sätt vackert."
Det har gått fyra år sedan jag skrev dem raderna....jag satt där vid min pappas sida. Resan upp i bilen var ovanligt lång. Oron att inte hinna upp i tid.......
Men du väntade på mig. Tack!
I dag brinner ett särskilt ljus för dig. Stor kram
2 kommentarer:
Vackra rader! Om än smärtsamma så som det är när döden infinner sig. I minnet lever han liksom inom dig! Stor kram till dig! / diana
Nu fick jag tårar i ögonen.... KRAM!!! <3 / Pillan
Skicka en kommentar